Man får inte svära.

Det har i allafall min mamma sagt. Nu händer det ju att jag gör det ändå, men tänkte vara så skötsam så att jag inte gör det i bloggen. Så ni får använda er fantasi.
Trapp****** har skrapats. Och skrapats. Och skrapats. Inte är jag färdig ändå. Men mina muskler är.

Vi har varit rent otroligt veliga gällande vad som exakt ska göras åt den där trappan. Att linoleumet skulle bort var givet. Likaså att vi var tvugna att avlägsna allt ludd, lim och klet som fanns under detsamma.
Den ursprungliga planen var därefter att det skulle slipas och vaxas. När vi började skrapa insåg vi dock att det inte skulle gå att slipa hela vägen in i hörnen. Vi bestämde då att trappan skulle målas istället. Nu har vi dock kommit fram till att det blir ganska fint när den är skrapad, så vi kanske bara vaxar den i slutänden ändå. Någon som har en åsikt? (Så att vi har någon att skylla på om vi inte blir nöjda ...)

Så här ser den ut nu, snart färdigskrapad. Kanterna kommer att målas.